Israel Shamir mot väggen
Av Raja Bahari
Raja Bahiri är
upväxt utanför Lund och studerar nu journalistik vid Göteborgs
Universitet.
Den rysk-israeliske
journalisten och författaren Israel Shamir har tagit avstånd
från staten Israel och den judiska religionen. Han har
konverterat till kristendomen och religionskritiken är en viktig
del av hans argumentation för ett enat, demokratiskt Palestina i
boken
Blommor i Galiléen
. Detta har givit
honom många fiender. I Frankrike tvingades Shamirs förläggare
att återkalla boken från bokhandeln och i Sverige har bland
andra, tidningen Expo stämplat Shamir som antisemit. Många
vänner av Palestina vill inte ha med honom att göra.
Så vad är det han säger?
Du kallar Israel för en
apartheidstat?
– Inte bara en apartheidstat utan en
mycket komplicerad sådan, där människor beroende på sin
bakgrund, födelseplats, religion och etnicitet har mer eller
mindre värde. Vi har ett system i dagens Israel där en liten
grupp håller fast vid makten och kallar det för en judisk stat.
Men det är inte ens en stat för alla judar utan snarare en stat
för ashkenazieliten* och deras barn som verkligen lyckats
befästa sin maktposition. Andra grupper, exempelvis judiska
immigranter från Marocko, är utan makt. De stöder ändå systemet
eftersom de har mer inflytande en andra grupper som är totalt
maktlösa.
Kan du ge exempel på
denna apartheid?
– Tänk dig två byar bredvid varandra.
Människorna i den ena byn kan röra sig fritt i hela landet.
Människor i den andra byn kan endast röra sig i sin egen by och
grannbyarna. Människor i den ena byn kan arbeta över allt medan
de i den andre inte kan arbeta alls. Detta är ett
apartheidsystem och borde behandlas på samma sätt som alla
tidigare exempel på segregerade samhällen. Det borde avskaffas.
Vad som hände i Sydafrika är på så sätt uppmuntrande för oss.
Varför tror du inte på
en tvåstatslösning?
– Människor borde enligt mig leva
ihop utan segregation. Idén om en tvåstatslösning har använts
under lång tid för att separera människor. Man måste arbeta mot
ett mål som är både önskvärt och realistiskt. I femtio år har
det pratats om en tvåstatslösning. Men hittills har inget hänt.
En tvåstatslösning är alltså varken realistisk eller önskvärd
På vilket sätt menar du
att en tvåstatslösning inte är önskvärd?
– Vad händer i så fall med de
palestinska flyktingarna? De kommer inte att kunna återvända
till det som idag är Israel. Vad händer med de judiska
grupperna? Problemen kommer att fortsätta om de inte integreras
på riktigt med de ursprungliga invånarna.
Du förespråkar alltså en
enstatslösning?
– Det behövs ett mål för att
normalisera situationen. Målet måste vara att avskaffa judarnas
privilegier. Då skulle Israel inte längre vara en judisk stat
utan istället en vanlig demokratisk stat. Istället för att tala
om israeler och palestinier måste man förstå att Israel består
av olika samhällen och grupper, exempelvis ryssar, orientaliska
judar, europeiska judar och så vidare. Även det palestinska
samhället består av många grupper. Vägen till en enstatslösning
och normaliserade relationer mellan dessa samhällen måste gå via
lika rösträtt, gemensamt parlament och gemensamma val.
Vissa anser att dina
åsikter är antisemitiska. Hur ser du på det?
– Jag anser inte att antisemitism
existerar idag. Det är ett påhittat problem som används av det
judiska ledarskapet. Genom att bevara bilden av en farlig fiende
upprätthåller de sin makt. Människor som talar om antisemitism
syftar egentligen på något annat. De anklagar dem som motsätter
sig idén om segregation i Israel för antisemitism.
Vad menar du med att
antisemitism inte existerar idag?
– Antisemitismen var en kortlivad
rasteori från slutet av 1800-talet som hävdade att – precis som
zebror är vad dom är – så är judar vad dom är; alltså att dom
har rasegenskaper som gör dom till naturliga fiender till den
nordiska rasen. Denna syn var tidigare okänd eftersom kyrkan och
’ulema ansåg att problemet mellan judar och hedningar (Gentiles)
var ett religiöst problem. Om en jude konverterade till
kristendom eller islam var problemet löst.
Rasteorier är inte
speciellt aktuella i dag och jag har aldrig mött någon som
hävdar att judar skulle utgöra en egen ras som var farlig för de
andra.
Tror du på en judisk
världskonspiration? Vad skulle en sådan ha för syfte?
– Om frågan är huruvida jag tror på
en tusenårig hemlig plan verkställd av dolda judiska ledare så
är svaret nej. Inte speciellt många tror på det. Inte heller
tror jag på att det existerar ett dolt judiskt världsledarskap
som verkställer en enda plan.
Men om det fanns en "judisk
plan" skulle det innebära att alla judar var en del av
konspirationen? Vi använder uttryck som sicilianska maffian,
kommunistisk världsrevolution, amerikansk imperialism och är
fullständigt införstådda i att inte varje sicilian, inte varje
kommunist eller varje amerikan är en del av något hemligt organ
som försöker uppnå ett specifikt mål. På samma sätt skall
uttrycket "judisk konspiration" förstås som att det finns några
judar som har en viss slags planer.
"Konspiration" är ett fult
ord för icke tillkännagivna mål i politiken som uppnås med hjälp
av dolda medel. Exempelvis fanns det en amerikansk kalla
krigetkonspiration (eller "plan") för att locka in Sovjetunionen
i Afghanistan.
På så vis kan man säga att
konspirationer är ett vanligt sätt att uppnå vissa politiska
mål. Genom att avmystifiera uttrycket "judisk konspiration" på
detta vis skulle man istället kunna ställa frågan: "Finns det
hemliga planer och strategier utförda av vissa judiska grupper i
deras egna intresse"? I detta fall skulle mitt svar självklart
bli ja.
Du har judisk bakgrund
och förlorade släktingar under nazismen. På vilket sätt har
detta påverkat din syn på kristendom och judendom?
– En människa påverkas av sin
bakgrund. Men förintelsekulten var aldrig en del av min bakgrund
eftersom jag växte upp i Sovjetunionen. Alla ryska familjer
förlorade någon under andra världskriget. Så jag kände inte att
mitt fall var speciellt.
Nu anklagas du själv för
att hysa närmast nazistiska åsikter. Hur ser du på det?
– Dom som anklagar mig har inget emot
att hysa samma åsikter som George W Bush, Ariel Sharon eller Abe
Foxman, stora krigare mot "antisemitismen". På sätt och vis har
dom rätt. Det spelar ingen roll vilka andra som har samma
åsikter. Foxman är emot antisemitism men det är fortfarande
legitimt att vara emot antisemitism. Hitler var vegetarian men
det är fortfarande legitimt att inte äta kött. Varje idé står
och faller på sina egna meriter.
Antisemitism presenteras
alltså som ett hat mot judar för vad dom är. Det finns människor
som motsätter sig judisk politik men inte folk som motsätter dig
judar för vad dom är.
Menar du verkligen att
exempelvis vandalism av judiska gravplatser eller våldsamheter
mot unga svenskar med judisk bakgrund kan förklaras med att de
som utför dessa handlingar motsätter sig judisk politik. Finns
det inte ett våld och ett hat mot judar som bygger endast på det
faktum att dom är judar?
– Det är inte tillåtet för någon att
vandalisera kyrkogårdar eller utföra våldsamheter. Jag kallar
det för kriminalitet och olagliga handlingar oavsett om offret
är jude eller inte. Förövarens resonemang är inte intressant.
Ett brott blir inte mindre sorgligt beroende på offrets
etnicitet. Det finns ingen anledning att tro att judar är
speciella. Om en handling är kriminell så är den kriminell.
Jag är tveksam till att
unga svenskar med judisk bakgrund skulle utsättas för mer
våldsamheter än några andra grupper. Angående våld och hat mot
judar som bygger just på det faktum att de är judar så anser jag
inte att ett sådant existerar.
* Ashkenazi är namnet på de Central- och östeuropeiska judar som
i huvudsak kom till Palestina efter förintelsen.
Publicerad på www.fib.se 2005-03-15
|